Hypofystumör

Jag väljer nu att berätta om de 4 längsta veckorna i mitt liv,
som bestått av så mycket ängslan, ångest och tårar.
Mycket därför att  många släkt/vänner ringt och
jag oftast inte vart på humör för "pratstunder".
Kunder har också observerat att jag vart borta
enhel del från jobbet. Och jag vill inte att det ska tolkas på "fel sätt".
 
Jag vet att många av er vill veta vad som "hänt" och det kan lätt
bli spekulationer, så här kommer min version.
För idag  känner jag mig faktiskt riktigt ok,och skrivandet är riktig terapi
för min del just nu, men jag vet att det kan
vara precis tvärtom imorgon:-(
 
Det började då på måndagen med "stress-symptom" som jag haft
mycket av på sista tiden. Men denna gång kände jag att något inte
stod rätt till, och jag tog mod till mig och ringde vårdcentralen.
(Har minst sagt sjukhus/läkarskräck:-(  
Där säger de att jag ska ta ambulans in till akuten,
då mina symptom kan vara en stroke.
- Nej Nej, ingen ambulans för min del.
Men känslan av att något verkligen är fel,
fick mig att ringa min man och avbryta sitt jobb för att skjutsa in mig.
 
Väl där togs det blodprover och EKG, allt visade bra.
Och jag "hjälpte" läkaren att ställa diagnosen som jag
visste var stress. (inte nog med att jag jobbat så mkt, renoverade ju
dessutom köket både när jag var vaken och i drömmarna när jag sov.)
Läkarpraktikanten stod på sig och sa att han ville röntga min skalle
dagen därpå bara för att utesluta en liten blödning i hjärnan,
som kunde uppstått ett par månader tidigare.
(Hade cyklat omkull på cykeln).
Så skit jag mådde efter det, då jag slog ut en flis på en tand,
och "förbannade" den där kvällen.
NU är jag så glad att det hände, annars hade denna röntgen inte blivit av.
 
Dagen efter åkte jag då och gjorde en CT-röntgen. 
Massor av folk på akuten, och när jag väntat över en timme bad jag
sköterskan skicka mitt svar  hem istället. JAG MÅSTE HEM OCH JOBBA!
Hon sa att läkaren gärna vill prata med mig och ställde frågan:
- Är jobbet viktigare än din hälsa?
(Den frågan har jag ställt mig många ggr dessa veckor nu,
men alla som har ett eget företag vet också att det inte är lika
"lätt" att sjukskriva sig pga av många orsaker när man driver eget)
 
Läkaren kom till slut kom och satte sig mitt emot mig, 
och jag visste att han skulle säga att röntgenbilderna såg bra ut,
men att jag måste tänka på min hälsa och lugna ner mitt tempo lite.
När han börjar  prata är jag nästan redan på väg att resa mig upp då
jag hör ordet "cysta" 10mm. Fick en chock och vet att jag fick fram:
-Jaha, är den farlig och vad händer nu?
Jo, nu ska prover tas,  en ny röntgen som kallades magnetröntgen
skulle också göras. 
-OK, då åker jag hem nu. Ni har ju mitt tele-nr om det är något, fick jag fram..
Slet åt mig jackan och gick därifrån.
 
Drar mig ut med raska steg mot utgången.
Ute i väntrummet sitter min mamma och väntar.
När jag får se henne brister allt totalt. Jag går enomt
dörren och störtgråter...
Hem och berättar för man och barn och vi alla är i chock.
Vad betyder det här?
 
Dagen efter fattar jag knappt vad som hänt.
Ringer sjukhuset för att få prata med läkaren igen,
för att förstå vad han egentligen sa.
Paniken stiger i mig: Kan jag ha cancer?
Ska dom gräva med en kniv i mitt huvud?
Kontrollmänniskan i mig har iaf i förebyggande syfte
skrivit upp en rad med frågor jag vill ha svar på.
Tyvärr blir svaret oftast -Tyvärr är inte detta mitt specialämne,
detta får du ta med överläkaren på endokrinologen.
Men du är "prioriterad" och ska kallas inom en vecka.
-Men, vad f-n betyder det? Är det så bråttom?
Tankar, ångest,tårar, sömnlösa nätter väntar.....
 
Men efter 1 vecka tar det fart, jag gör massor med hormonprover,
och får även göra magnetröntgen.på fredagen. Där ska jag som dom säger:
-Försök ligg så stilla som möjligt.
Känner hur jag mestadels skakar i benen, de där 20min med buren kring
mitt huvud. Och tankarna, det är som att hela mitt liv går i "Flashback"
Barndomsminnen, familjen, jobbet, vännerna,  ja huu, vad bilderna kom.
När allt var över och jag går därifrån tänker jag bara:
Måtte dessa bilder inte hitta mera "skit".
Det kan ju inte vara möjligt att när jag är som lyckligast i livet,
ska berövas detta. Jag är ju för "f-n" bara 45år.
Och jag har massor jag ska göra innan jag "lämnar in".
 
På måndagen ringer jag för att höra om mina svar på röntgen är klara.
Jo, det är dom. Men får inte lämnas ut av sköterskan.
Jag blir kopplad hit/dit hela förmiddagen.,och på neurologen säger till slut
en syster att hon ska be en läkare där ringa upp mig under e-m.
Vid 16-tiden ringer hon tillbaka och säger att tyvärr måste jag vända mig
till endokrinologmottagningen  (jag vet fortfarande inte om det heter så)
Slänger mig på telefonen direkt, men naturligtvis är det stängt för dagen.
Vetskapen om att mina svar om vad som finns i min skalle ligger där,
och det plågar mig hela natten. Denna ovisshet kan göra en galen...
 
Morgonen efter slänger jag mig på telefonen.
Men avdelningen jag ska prata med har tele-tid mellan 11-12
Börjar ringa några minuter innan 11. Är så många som ringer,
men när kl är 11.45 kommer jag fram till en trevlig sköterska.
Jodå, de har mina svar men hon får inte lämna ut, måste göras
av läkaren. Hon meddelar att han inte lämnar ut svar på telefon,
utan vill träffas "ansikte-mot-ansikte", och den första lediga tid är
om en vecka.... Jag lägger på luren och ärligt kändes det som att
glada, starka, "envisa-Lotta" håller på att bryta ihop.
Jag hade inga av dessa egenskaper alls när jag behövde dom som mest.
Mannen ringer upp sköterskan dagen efter, och han måste väl
beskrivit mig som det "vrak" jag var,för nu skulle jag få en tid om 2dagar.
 
Jag har förberett mig både dagar och nätter och skrivit ner frågor till läkaren.
Jag har läst att avståndet mellan hypofysen och syn-nerven varierar mellan
2-20mm på olika människor. Jag sitter nu och hoppas att den nu mer
avancerade röntgen ska visa att min "knöl" inte var så stor som 10mm.
("Påläst" från internet har jag också läst att just vid den gränsen kan det
vara så att man inte behöver operation, utan tumörer under 10mm kan
bromsas med mediciner)
Då får jag nästa chock: -Tumören är 19mm!!!
Och den sitter redan och trycker på syn-nerven.
(Jag börjar se samband med att jag sedan en tid tillbaka börjat använda
mina glasögon när jag ser på TV, bokstäverna som försvinner när jag läser,
och "blixten" som slog till i mitt höger-öga veckan innan, och allt bara "gungade")
Jag kan inte ta in att läkaren säger att sannolikheten att tumören är
elakartad är minimal, och nästan aldrig inträffar i detta område.
Nu ska fler prover göras, remiss ska skickas till en specialist på
Sahlgrenska i Göteborg, men han kan inte tänka sig att det blir något
annat än en operation, då tumören är stor och redan ligger på syn-nerven. 
 
Redan på fredagen blir jag kallad för att göra ytterligare ett kortisol-prov.
(tror jag att det var)  Detta måste iaf vara bra värde på inför en operation.
Det tidigare provet har visat sig vara gränsen till lågt,
så nu ska jag ligga 1timma med nån grej i armen.
Jag har mått mycket illa senaste året.Ännu värre sista tiden.
Denna morgon kom spyorna upp i halsen redan när jag steg ur sängen.
Har också börjat lägga märke till huvudvärken, som jag visserligen kan stå
ut med,men som finns där mestadels hela tiden.
Berättar detta när jag ligger där med grejen i armen.
Det beslutas att jag sa skjutsas iväg till en akut röntgen.
Jaja,jag är ganska lugn och allt går otroligt fort.
Redan tillbaka från röntgen med resutat efter en halvtimma.
Då kommer nästa chock: -Det har uppstått en liten blödning!
(Tankarna och paniken ökar igen. Vad säger ni?
Har jag fått en blödning i hjärnan?
Doktorn förklarar att tumören trycker på de små blodkälen
som sitter intill tumören, och då kan sånt här hända.
Nästa chock kommer för hon som har "sjukhus-skräck".
(Jag har t.o.m tvägrat sova kvar på BB, då jag fött mina barn)
Du måste stanna över natten för observation!
 
Blir uppkörd till en avdelning och ett eget rum,
där jag ska tillbringa natten. 
-Nej, såhär skulle inte denna fredagskvällen se ut.
Vi skulle ju hem till mamma&pappa och äta lite gott,
sedan skulle jag slappa framför Tv-n med ett glas rött
och se på semifinalen i "Idol"
Jonas kommer iaf på kvällen och de snälla sköterskorna
ger honom en extrasäng, så att han får sova över hos mig:-)
Jag såg knappt inget av mitt favoritprogram Idol.
Jonas försökte väcka mig flera ggr, men jag orkadeinte ens
kolla på "snygge-Kevin ;-)
 
Det gjorde jag istället på reprisen dagen efter.
Började bli lite van vid sjukhusmiljön och slappade hela
förmiddagen med tidningar, Tv och snäll personal.
På eftermidagen fick jag åka hem. Det var såååå skönt.
 
Nu är nästan alla prover gjorda (tror jag iaf)
Har vart inne ett par ggr/vecka nu.Synfältstestet hade jag fått
tid för tills dan före julafton. Men nu ordnade min läkare en akuttid,
så den gjorde jag i onsdags. Inväntar nu svar på detta.
Remissen har kommit till Sahlgrenska, och kirurgen som förmodligen
ska operera mig ringde upp mig idag. Det var skönt att få veta lite mer om
vad jag nog har att vänta mig. Och hur läskigt det än känns att de
ska "borra" sig in genom ett 3cm stort hål till mitten av huvudet,
där det förstås är trångt och bökigt, så lät denne läkare säker
på att han kunde fixa detta:-)
Nu ska jag försöka förlita mig på hans ord, SLUTA med att göra
egna analyser och läsa om "skräck-exempel" på internet.
 
Köksrenoveringen härhemma har tagt dubbelt så lång tid,
mot vad vi trott. Och i ärlighetens namn kunde mitt "drömkök"
brinna upp här och nu, bara allt blir som förut.
Det enda jag önskar mig är att få bli frisk,
och att den där lille "j-n" försvinner från mitt huvud.
Får man tycka synd om sig själv ibland?
Visst försöker jag nu att tänka positivt,
och herregud, visst vet jag att det finns massor av
människor som har det mycket värre än jag!
Jag hade börjat  tröttna på mina väggord härhemma,
så på övervåningen är de borta.
Men ett av dom som jag alltid gillat,
tänker jag lite extra på:
 
 
Vet inte när lusten faller på att skriva här nästa gång.
Jag tar numera en dag i taget, och försöker inte ha några "måste"
i mitt liv.
 
Ett stort TACK till er alla
familj,släkt,vänner,kollegor,kunder,som ställt upp ,
skickat hälsningar och "styrkekramar"
Det betyder enormt mycket ska ni veta:-)
Ett stort tack också till all sjukhuspersonal jag träffat,
för ni har gjort att min sjukhusrädsla BÖRJAR avta.
(Och min käre vise svärfar kanske får rätt,
då han säger att jag i framtiden kommer vara botad från den:-(
 
Önskar er alla nu tidigt, en riktigt GOD JUL!
Ta hand om er och var rädda om era nära/kära
många kramar Lotta
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Lena L

Tack Lotta för att du delar med dig av allt som hänt. Vilken mardröm för både dig och din familj. Går nog ändå inte att föreställa sig om man inte varit med om det ni just nu går igenom. Mitt i allt elände låter det också hoppfullt med att det är minimal risk för att det är elakartat. Orden räcker inte till nu, men kramar och omtanke till er alla <3 /Anders och Lena

2013-12-10 @ 18:31:14
Postat av: Camilla

Tack Lotta för att du delar med dej av detta jobbiga. Skickar styrkekramar till dej och din familj medans tårarna rinner. Lovar att hålla både tummar och tår för eran skull att allt ska gå bra, vilket jag tror.
Kämpa på!

Kram!

2013-12-10 @ 20:30:52
URL: http://camillamelcker.blogg.se
Postat av: PYSSELITEN

Det är KLART din svärfar har rätt ! Det är bara ett måste .Isommar kommer vi förbi med husvagnen ;) Och sen måste vi ju ses i Varberg du vet jag blir 50 i juli och måste rymma fältet .Vill så gärna kunna pigga upp dig .Kram på dig Igen

2013-12-10 @ 21:35:42
Postat av: Barbro Karlsson

Hej Lotta
Du vet att vi är med dig och ställer upp när du behöver oss!
Miljoner kramar från oss på Colorama i Mariestad

2013-12-10 @ 23:17:12
URL: http://www.coloramamariestad.blogspot.se
Postat av: Betty Karlsson

Hoppas du vet att jag tänker på dig . Kram Betty

2013-12-11 @ 07:19:37
Postat av: Linda Lätt

Lotta så fruktansvärt för dig och din familj men detta fixar ni!
Tyck synd om dig själv emellanåt då du känner det. Jobba med dina tankar om hur stark du är, för det är du, det vet du och tillsammans med din familj blir ni starkare tillsammans.

Tack för att du delar, själv delar jag min vardag för att för mig är det världens bästa men det är olika för alla, känns det bra så fortsätt om inte här på bloggen så i en egen liten bok, en dagbok som man kan gå tillbaka och läsa i och om minnet skulle svika så har man det samlat där.

Jag sänder en massa styrkekramar till dig och din familj Lotta. Inte lätt, jag vet av egen erfarenhet men låt det ta den tid det behöver.

Kram Linda

2013-12-11 @ 12:29:59
URL: http://lindabloggar.se
Postat av: Anonym

En V Ä L DI G T S T O R K R A M till dej o din familj Lotta.
// Catarina Melker

2013-12-12 @ 07:03:26
Postat av: Affie

Åh, vad jag känner med dig!
Vill inte jämföra MIN upplevelse med din då jag "bara" gjort en diskbråcksoperation, men min sjukhusrädsla var precis som din (gått på tidig-hemgång efter mina tre barn) och sedan i oktober har jag både åkt ambulans för första gången, varit fullproppad med morfin (jag som aldrig knappt tagit Alvedon innan), hamnat på Sahlgrenska och opererats inom en vecka. Alla mina rädslor har jag fått vara med om och jag kom ut på andra sidan. Glad, tacksam och stark. Bara träffat helt underbara människor på Sahlgrenska som lyssnat på min rädsla och förstått mina tårar. Jag önskar dig ett JÄTTESTORT LYCKA TILL! ❤

2013-12-18 @ 09:50:22
Postat av: Karin Gunnarsson

KRAM till dej Lotta <3 och till alla omkring dej.

Karin colorama Eksjö

2013-12-18 @ 20:46:53
Postat av: Annika

Men kära vän!
Är så ledsen att höra detta!
Usch. Förstår att du är/vart rädd.
Inget är viktigare än hälsan men tyvärr pinnar man ofta på och glömmer allt sånt.
Man måste tänka på sig själv och nära och tillbringa mer tid med dom.

Ha det bra och stor kram till dig kära du.
Du fixar detta!

Finns här om det är nåt!
/Annika

2013-12-19 @ 16:48:04
URL: http://avantgirl.blogg.se
Postat av: Pernilla

Oj, Lotta... Tycker vi har en jobbig tid hos oss i år nu inför jul, men jag kan ändå inte jämföra det med vad du och din familj går igenom. Många kramar till dig, ta hand om dig så gott det går, jag hoppas och tror att allt ska gå bra!

2013-12-21 @ 23:05:38
URL: http://vardagslyxhosnilla.blogspot.se
Postat av: Karinas inspiration

Jättetråkigt att höra allt som har hänt dig, hoppas att du mår bättre nu och blir frisk snart!

Tänkte bara titta in här och önska er en trevlig fortsättning på helgen!
Hoppas att vi syns på Coloramamässn:))

Många kramar från Karina i Karlstad

2013-12-25 @ 18:20:58
URL: http://www.karinasinspirationsblogg.se
Postat av: Angeliqa J

Tänker på dig! Detta fixar sig, det tar bara lite tid. Ta det lugnt och prata med dem som gör dig trygg. Lycka till med allt! Kram från oss

2014-01-02 @ 14:32:49
URL: http://viljoravstal.se
Postat av: Jenny

Hej Lotta
Jag vet inte vem du är eller var du är jag råkade bara hitta din blogg när jag googlade på hypofystumör. ....
Jag hoppas du mår bättre och att allt gått bra för dig! Jag vet att det är jobbigt och svårt när man får en sånt besked. Jag vet precis! För jag har oxå varit där. Då var jag 28 och trodde att jag var ooövervinnerlig och mitt i livet! Nu snart 10 år senare är jag fortfarande inte helt bra. Men lite bättre.....
Hör av dig om du vill om du undrar eller om du bara vill "prata med nån som förstår"
Kram
Jenny

2014-07-27 @ 00:33:39
Postat av: Matilda

Så tacksam att du beskrev det du upplevt och gått igenom! Känner igen mig från början till slut men har inte fått diagnos än men den här väntan är fruktansvärd.. Man.tänker på barnen och hur allt ska bli. Kommer allt bli bra igen?

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk, för att orka söka hjälp och kräva utredning och allt detta utan att tappa tron på sig själv när bemötandet i vården ibland inte är av högsta kavlité.

2014-08-09 @ 23:02:54
Postat av: Matilda

Så tacksam att du beskrev det du upplevt och gått igenom! Känner igen mig från början till slut men har inte fått diagnos än men den här väntan är fruktansvärd.. Man.tänker på barnen och hur allt ska bli. Kommer allt bli bra igen?

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk, för att orka söka hjälp och kräva utredning och allt detta utan att tappa tron på sig själv när bemötandet i vården ibland inte är av högsta kavlité.

Krya på dig och tack igen för dina ord!

2014-08-09 @ 23:05:27
Postat av: Marianne Jordhén

Jag kan inte se något datum för när du skrev detta varför jag undrar hur du mår nu? Hur har det gått för dig?
Jag blev diagnosticerad med en tumör i hypofysområdet för drygt 3 år sedan efter att ha gått feldiagnosticerad Kroniskt Trötthetssyndrom i 11, 5 år. Min tumör är mindre än din men skapar rejäl oreda i kroppen.
Hör av dig om du vill ha kontakt. Jag vet ju hur tufft det är att leva med detta och kanske kan vi stötta varandra. * Kramar om*

2014-11-04 @ 05:42:57
URL: http://welshcob.bloggplatsen.se
Postat av: Lotta

Har inte vart inne här på ett tag.
TACK ALLA för era kommentarer här på bloggen <3
kramar Lotta

2015-01-16 @ 05:26:54
URL: http://lotenlind.blogg.se
Postat av: Elli

Hej Lotta,
Jag känner igen dina första veckor. det är för två veckor har jag upptäckt mjölk läcker ur från mina bröst och den värsta huvudvärk jag har haft i mitt liv. om man är jätte taskig mot sig själv kan man börja med att googla. HYPOFYSTUMÖR var det som jag kom fram till och helt plötsligen började jag känna igen namnet. juste min pappa har haft det för 15 år. och dör började jag frysa i hela kroppen. har träffat läkare och massa prov men vil inte riskera mitt jobb på grund av läkar besöktider som jag inte är på jobbet.

2015-01-30 @ 15:39:15
Postat av: Berörd av er läsning. Sitter i samma sits. Nyss fått veta via magnetröntgen. Skulle vilja ha en sluten grupp på FB "Hypofystumör" så vi kan prata med varandra. Ska försöka starta en sådan nu, om jag kan. Sök den om ni är intresserade. Kram från Åsa

Jag ska försöka starta en sluten grupp på FB " Hypofystumör". Sök den om ni är intresserade att prata med likasinnade . Kram från Åsa

2015-04-06 @ 07:39:47
Postat av: wireless clocks

click here for the greatest primex wireless clocks anywhere

2015-06-26 @ 01:19:31
URL: http://https://twitter.com/SteveChomko
Postat av: Chase Clocks

get the top large digital clock available

2015-06-26 @ 02:12:26
URL: http://www.scoop.it/t/clock-parts

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0