Lev idag
Vaknade tidigt och tänkte börja blogga.
Men, just nu är min sinnes-stämning fel för det jag hade tänkt.
Och det jag tänkte skriva om kändes plötsligt så "ytligt".
Så det blir något helt annat.
Detta beror på att jag nu på morgonen läste ett inlägg
hos min bloggkompis Annika.
Hon skrev om något gripande och länkade till "Annas Blogg".
vars liv inte blivit som hon tänkt sig:(
Efter att ha läst en liten stund så rann tårarna ner för kinderna,
och jag klarade inte av att läsa mer:(
Jag vill därför idag liksom Annika säga till alla:
LEV IDAG! Vi vet inte vad som väntar imorgon?
På övervåningen har jag ett stort väggord som
jag oftast sneglar på varje dag:
Nu funderar jag på att liksom Annika sätta upp även texten
"Carpe Diem" (Fånga dagen) härhemma.
Min mamma har alltid försökt lära mig att man ska lyssna
på sitt hjärta och göra sådant man trivs och mår bra av.
(Tack för det underbara du)
Det är nog något vi alla bör tänka på lite oftare!
Vi lever bara en gång. Vilket får mig att tänka på låten med "Noice",
som man tyckte var "skitbra" när man var i mina döttrars ålder;)
Önskar er alla en ny toppenbra vecka.´
Ta en" tankeställare" om vad som är viktigt för just dig.
Njut, och "LEV IDAG"
Ha en bra vecka du med, ska gå in och läsa vad dina bloggkompisar har skrivit i kväll, för nu bär det av till jobbet.
Kram Åse
Hej!
Det är bara bra att flera skriver om det för vi behöver alla bli påminda om detta.
Kände precis som du , att jag klarar bara av att läsa lite på hennes blogg, det blir liksom för mycket på en gång.
Det får en verkligen att stanna upp.
Ha det så bra!
Många kramar till dig!
Har följt Anna´s blogg det sista...och OJ vad tårarna rann när jag läste sista inlägget!
Har också precis det väggordet som du har...
och visst borde man leva efter det!!
Ha en skön måndagskväll...Kram!
usch! Som man kan gråta över en människa man inte vet vem det är, ingen man känner eller någon manaldrig ens har träffat..
Tårarna bara strömmar ner..
Jag klarade bara läsa några inlägg.
Man får nog läsa lite itaget...(jag iaf)
Kram Camilla
Tårnarna bara rullar nerför min kind, så hemskt och samtidigt vackert. Behöver verkligen stanna upp oftare. Ha det bra, kram emma
Visst tar man vardagen förgivet, men det finns ju ingen garanti att vi får en morgondag.
Det är svårt att sätta sej in i hur det värkligen känns att se livet glida en ur händerna. Jag tycker att det har varit starkt av Anna att orka dela med sej av sina erfarenheter. och att mennes man fortsätter med det efter förlusten.
Som han säger, det finns aldeles för få som gör det, att dela med sej kanske kan göra livet lättare för någon annan.
Många kramar
Hej!
Har inte varit här på ett litet tag. Läste ifatt och hamnade på "Annas blogg". Så ofattbart hemskt... Och hur hemskt är det inte att man inte värdesätter allt man har, utan ofta hänger upp sig på sina små prblem som egentligen inte betyder någonting. Verkligen en tankeställare.
Kram Pernilla
mycket tänkvärt vännen. Take Care!
